Fest för Minna

Jag var festfotograf i helgen. Sånt har jag alltid tyckt är väldigt roligt. Många tycker ibland att det inte passar sig att springa med en kamera när det ska drickas och ha sig. Under ett event eller fest är det något speciellt som händer. Det blir en stor ansamling av förväntningar och anspänningar bland personer som oftast inte känner varandra, och där ifrån kommer en stor rörelse. Den rörelsen och energin framåt har alltid tilltalat mig. Rörelse och kaos är alltid bra arbetsgivare när det kommer till fotografi. Där ligger mycket som inte händer annars, och det är sånt som är intressant att försöka fånga. Jag tycker också att det är en skön kontrast till de mer stillsamma och oftast människobefriade bilderna som jag annars lätt faller in i.

I helgen var det min vän Minna som fyllde 30 år, och hennes syster hade frågat mig om jag inte kunde föreviga kvällen. Inför sådana här tillfällen så återkommer jag alltid till en stor inspirationskälla; Jonas Peterson. För den oinvigde så är han en av världens mest aktade bröllopsfotografer. Hans stil av att hålla sig utanför det förutsägbara, se allt från de små detaljerna i det vardagliga till att få med de oftast pampiga inramningarna på ett kreativt sätt under sådana tillställningar har alltid tilltalat mig.

Dagen och kvällen överlag var rakt igenom fantastisk, vännerna, talen, räkorna, glädjen och bad ett varmt bad. Allt inramat av en vacker havsvik. Något som Jonas aldrig ryggat inför är att blanda färg och svartvit i samma serie, så det tänkte jag göra här då jag sällan skulle göra det annars.

Valborg

Det är något som alltid tilltalat mig med Valborg. Kanske är det väderomställningen, där regnet och den fuktiga luften äntligen återvänder. Kanske är det mäktigheten i en stor eld som känns symbolisk och omdanande. Kanske är det Längtan till Landet. Kanske är det alla tre.

Vernissage!

Så blev det till slut vernissage, efter ett par månaders intensivt arbete, denna gång på Galleri Sander i Linköping. Solen strålade och flaggorna vajade i vinden. En sån dag! Lokalen fungerade bra och många blommor och fina ord blev det. Med tanke på det något begränsade utrymmet så gjorde jag allt i svartvit denna gång, men nästa gång kör jag nog allt i färg. Bland gästerna var en av de mer speciella min första fotolärare i gymnasiet som jag inte träffat på tolv år. Där och då var det en kurs i analogt fotografi och det var efter det intresset började. Dagen till ära firade jag med att köpa två efterlängtade objektiv, men mer om dem vid ett senare tillfälle.

Stort tack till alla som hjälpt till med detta, och till alla er som kom förbi och gjorde denna dag helt härlig!

 

När i Spanien

Den här tiden på året för  sju år sedan åkte jag till Spanien i ett par veckor. Jag har tänkt en del på den resan senaste tiden. Jag minns den som ganska jobbig. Jag flög ner till en släkting som är uppvuxen i Barcelona, Eduard. Han är lärare och under kvällarna när han lagade fantastisk mat och vi satt i salongen med ett glas vin pratade vi mycket om politik. ”Det kommer bara ta ett par åt till innan Katalonien slår sig fri från Spanien, folk är väldigt arga över de här missförhållandena” minns jag att han sa.

Utöver kvällarna med honom var det inget vidare. Jag brände mig rejält i solen och lärde liksom inte känna någon. Kände mig ensam i en gigantisk stad. Jag tog efter ett tag ett tåg till Sevilla och korsade närmare hela landet i ett sträck, resan tog 12 timmar och ju längre söderut vi kom ju plattare blev landskapet. Apelsinodlingarna bredde ut sig mot horisonten och värmen dallrade. Under tågresan drog skolan pengar som jag inte räknat med, så väl framme i Sevilla är jag pank. Pengaöverföringen skulle ta ett par dagar så plötsligt stod jag där, som en ensam rödbränd tomat och med 120 spänn på fickan. Hittade en stor park att sova i och fick köpa frukt till mat. Det kanske låter skönt men det var det inte. Trots värmen på närmare 40 grader blev det kallt och fuktigt på nätterna och att sova ute gjorde mig utmattad och sliten. Värmen var olidlig på dagarna och ångesten och känslan av misslyckande var total. Jag skulle ju göra ett reportage dessutom, men om vad?  Efter tre dagar kom till slut pengarna och jag kunde ta in på ett hostel. För första gången på närmare tio dagar in på resan kände jag mig trygg, och träffade dessutom snabbt nya vänner.

Den stora parken där jag sovit om nätterna visade sig vara speciell. När spanjorerna började kolonisera Amerika under 1500-talet så var det Sevilla som man utgick ifrån, och de som kom tillbaka hade med sig växter och träd från sina äventyr på andra sidan jorden. Många av dessa växter planterades i just denna park, och floran var därefter väldigt unik och spännande. Jag började intervjua turister och pratade med dem om de tyckte det var viktigt med parker i städer, och huruvida det fanns i närheten där de själva bodde. Dagarna spenderades i parkens svalkande skugga och på kvällarna blev det paella och sangria med andra backpackers på hostelets takterrass. Det löste sig till slut ändå.

 

 

 

Kyla

Om den här vintern ändå aldrig ska ge sig

så får man väl helt enkelt bara ge sig ut i den.

 

”Så tänker du bara att tiden går
och håller jag ut tills det blir vår
så kanske att nånting händer
så slåss du för livet i vinterns hus
och äntligen ser du en gnutta av ljus
och äntligen vintern vänder

Så sänker du äntligt din gard och står
med rödögon näsblod och tovigt hår
på tröskeln till trösten och ljuset
och vänder dig om och går ut mot vår
men bakifrån vintern i skallen dig slår
så du trillar på näsan i gruset”

Olle Adolphson

 

_DSC4689bdcx _DSC4720bdcx _DSC4744bdcx _DSC4774bdcx _DSC4827dcx