Kyla

Om den här vintern ändå aldrig ska ge sig

så får man väl helt enkelt bara ge sig ut i den.

 

“Så tänker du bara att tiden går
och håller jag ut tills det blir vår
så kanske att nånting händer
så slåss du för livet i vinterns hus
och äntligen ser du en gnutta av ljus
och äntligen vintern vänder

Så sänker du äntligt din gard och står
med rödögon näsblod och tovigt hår
på tröskeln till trösten och ljuset
och vänder dig om och går ut mot vår
men bakifrån vintern i skallen dig slår
så du trillar på näsan i gruset”

Olle Adolphson

 

_DSC4689bdcx _DSC4720bdcx _DSC4744bdcx _DSC4774bdcx _DSC4827dcx

Östanvind

När förra månadens inplanerade besök på fotografiska tyvärr blev inställt så bar det av nu igen. Jag visste att jag precis missat Åsa Sjöströms Silent Land, och det grämde mig något gruvligt. Hoppades att något riktigt bra skulle ta dess plats. Ellen Von Unwerths Devotion! 30 Years of Photographing Women gjorde det inte. Hennes fotograferande av kvinnor inom mode och kändisskap i 30 år gav ingenting. Kanske mest irritation. Det mesta var klyschigt sexualiserat och hopplöst förutsägbart rakt igenom. Urtrist. Suck!

Bättre då var aktivisten Zanele Muholi som igenom en rad olika självporträtt visa upp sin svarta kropp i många olika klädnader och sätt, för att representera och synas. Ta plats på platser där det annars kanske inte är så vanligt. Viktigt och stundvis väldigt gripande.

Men bäst ändå var helt klart Chen Man. Sprudlande kreativt och provokativt, om än kanske inte lika tydligt här som hemma i Kina, där hon skapat debatt och rabalder i många år igenom att ifrågasätta de normer runt skönhet och kön som är hårt förankrade. Bäst var den serie om fyra stora porträtt av de drakkungar som enligt kinesisk tro styr var och ett av de fyra väderstrecken. Dessa var nu gjorda som kvinnor. Mäktigt och vackert nyskapande. Överlag ett lyckat besök ändå och Silent Land får bli att köpa i bokform när det finns lite mer kapitalt för det.

Bussresan hem tog lång tid, och de starka och kalla vindarna fick det att yra över fält och skog. Väl hemma fick det bli en kvällspromenad med kameran. Ao Guangs iskalla vind från östanhavet till trots.

_DSC4545bdcx _DSC4552bdcx _DSC4625bdcx _DSC4649bdcx_DSC4651bdcx

Svärtinge Udde

Så var vi till en udde med många olika ljus. Fantastisk utsikt mot Glan som är så stor att man ibland får skärgårdsvibbar. Det ena drömhuset efter det andra och drömmar om framtida boende. Vägen kantad med alléer med mångthundraåriga ekar och en ständigt bländande sol från sjöns horisont. En kall dimma i sänkorna och guppande grästofsar i snötäckta hagar.

_DSC4159dcx _DSC4164dcx _DSC4197dcx _DSC4277dcx _DSC4311dcx _DSC4344dcx

Adelsnäs

I dessa dagsförvillade mellandagsdagar gav mig jag och en vän, tillsammans med hennes ivriga son, ut på vad som kändes som en söndagspromenad. Fuktigt, kyligt och alldeles, alldeles vindstilla. Perfekt tillfälle till att prova ett lånat Nikkor 35-70 mm. _DSC3639bcvadcx _DSC3746bsssdcx _DSC3787ddcx _DSC3839sdcx

Isjakt

Med en inplanerad men inställd vandring så satt det redan i kroppen; att komma iväg och ut i det vackra vädret. Det cyklades någon kilometer men byttes snart ut mot spårvagn, kylan chockerande påtaglig. Väl bortom staden vid ändhållplats och så vidare upp för backar och till slut över ett krön, där på andra sidan Ensjön breder ut sina vingar. Större än vad jag trott. Vacker. Tunn is in emot vikarna, ett vinkande glitter längre ut. Vass som vispar den kalla vind som försöker leta sig in i varenda liten glipa. Fingerspetsar och kinder blir till is men tinar snabbt av kaffe och solljus. Runtomkring trängs gamla sommarstugeområden med klumpiga nybyggen. Vi följer den slingrande Sjöstigen som går lite som den vill emellan tomter och upp och ner för bergssidor. Här är det stort och mycket nytt att se. Tur att man har en hel vinter till förfogande.

_DSC3038bdcx _DSC3050gdcx _DSC3057dcx _DSC3072cdcx _DSC3094fdcx _DSC3107vdcx _DSC3120edcx