Östanvind

När förra månadens inplanerade besök på fotografiska tyvärr blev inställt så bar det av nu igen. Jag visste att jag precis missat Åsa Sjöströms Silent Land, och det grämde mig något gruvligt. Hoppades att något riktigt bra skulle ta dess plats. Ellen Von Unwerths Devotion! 30 Years of Photographing Women gjorde det inte. Hennes fotograferande av kvinnor inom mode och kändisskap i 30 år gav ingenting. Kanske mest irritation. Det mesta var klyschigt sexualiserat och hopplöst förutsägbart rakt igenom. Urtrist. Suck!

Bättre då var aktivisten Zanele Muholi som igenom en rad olika självporträtt visa upp sin svarta kropp i många olika klädnader och sätt, för att representera och synas. Ta plats på platser där det annars kanske inte är så vanligt. Viktigt och stundvis väldigt gripande.

Men bäst ändå var helt klart Chen Man. Sprudlande kreativt och provokativt, om än kanske inte lika tydligt här som hemma i Kina, där hon skapat debatt och rabalder i många år igenom att ifrågasätta de normer runt skönhet och kön som är hårt förankrade. Bäst var den serie om fyra stora porträtt av de drakkungar som enligt kinesisk tro styr var och ett av de fyra väderstrecken. Dessa var nu gjorda som kvinnor. Mäktigt och vackert nyskapande. Överlag ett lyckat besök ändå och Silent Land får bli att köpa i bokform när det finns lite mer kapitalt för det.

Bussresan hem tog lång tid, och de starka och kalla vindarna fick det att yra över fält och skog. Väl hemma fick det bli en kvällspromenad med kameran. Ao Guangs iskalla vind från östanhavet till trots.

_DSC4545bdcx _DSC4552bdcx _DSC4625bdcx _DSC4649bdcx_DSC4651bdcx